Flickan från filmen har tydligen utvecklat förmågan som Ulla Carlsson kallar för ”reklamkompetens”. Det är dock inte tills 10-12 års ålder när barnen kan kritisk titta på reklamens syfte. Vad är det som händer i filmen då? Man kan väl se henne som är jätte mogen liten flicka. Visst pratar hon om saker som vi vuxna agerar på själva. När vi dock slutar beundra henne och klickar på andra linkar kommer vi se helt annat perspektiv.
Big Willy som har ”svarat” på flickan video pekar på andra, viktiga faktorer och även exemplifierar de. Det finns flickor som gillar rosa saker och tycker det är svårt att hitta de i stora butiker. Samt att hur man placerar leksaker i butiken är planerar på sådant sätt så att prinsessornas beundrarna kan snabbt och enkelt hitta dem. Samma gäller de som vill köpa superhjältar eller bordspel. Allt finns i de rätta sektionerna.
Har vi att göra med provokation? Både ja och nej. Å en sida är det jätte svart att hitta dockor och princesstillbehör som inte är rosa. Å andra sidan ”lär oss” reklamen att dockor är bara för flickor.
” I Sverige (…) är det förbjudet att rikta tv-reklam direkt till barn” och därför ”tv-reklam inte får vara utformad med syfte att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år” (Carlsson, 2010, s.49). Fungerar detta? Vad händer med reklam för barn över 12? Vilka konsekvenser innebär detta lag? Svaret till första frågan blir: nej. Det finns olika sätt att undvika laget, bl.a. att man sänder programmet från ett annat land. Den svenska barnkanalen i jämförelse med Nickelodeon är färglös. Även Disney bombardera barnen men reklam där killar leker med GI Joe och flickor borstar rosiga dockor. Och allt detta MÅSTE barnen ha, NU. Vad händer med större barn då? Hur ofta ser vi reklam som är inriktat mot tonåringar? Svårt att säga.12-åring hamnar i samma grupp med 17-åringar. Då är det mobiltelefoner, kläder eller smink som gäller.
Som en konsekvens är barnen lämnade helt ensamma med reklamen. Föräldrarna har sällan tid att se vilka reklam barnen ser och prata med de om detta. Även om vi antar att ”reklamkompetens” utvecklas vid 12års ålder är det redan för sent. Därför är det jätte viktigt att prata med barnen om det de ser, hur man ska reagera, tolka reklam. När de blir tonåringar kommer deras kompetens vara utvecklat på så pass bra sätt att reklam kommer inte syns som hot. Vi kommer ha kompetenta konsumenter.
Vi borde dock fråga oss vuxna: Är vi kompetenta konsumeter?
———————–
Carlsson, Ulla (2010). (red.) Barn och unga i den digitala mediekulturen. The International Clearinghouse on children, Youth and Media. Göteborg: Nordicom.
Ateljén 
Väldigt kul att du diskuterar just detta med reklam som riktar sig mot barn, och hur barnen reagerar gentemot det. Just nu är jag på besök hos min bror och igår kväll såg vi på en ickesvensk barnkanal innan de skulle lägga sig. Jag tänkte inte så mycket på när reklamen satte igång (övergången var så hårfin att det var svårt att veta att programmet slutade och reklamen började). Men helt plötsligt säger min 6 -åriga brorson -”Dom vill bara att man skall köpa och köpa”.
Wow kände jag, här har vi en kille som tänker. Jag frågade honom hur han menade och då sa han att -”de bara lurar oss att köpa sånt som man ändå inte behöver”. Jag blev (förutom en väldigt stolt faster) förvånad över att han kunde uttrycka sig så förklarande. Vi pratade lite om det och det mynnade ut i en fin diskussion om att man skall uppskatta det man redan har och ta hand om det.
Efter att barnen hade gått och lagt sig frågade jag min bror om han hade diskuterat reklam med sin son, och ja det hade han. Detta stödjer det som du skriver, och jag håller verkligen med om att det är föräldrarnas ansvar att prata om detta med sina barn. ”Reklamkompetensen” och förmågan att kunna granska sin omgivning kritiskt kanske kommer senare i utvecklingen. Enligt mig är det då är det ännu viktigare att föräldrarna (eller lärarna) tar upp dessa frågor innan tolvårsåldern, om det är så att barnen själva inte kan avgöra.
Som ett svar på din sista fråga finns det ett kort svar: NEJ.
Det längre svaret kan bottna i allt från politiskt, sociokulturellt, konsumtionskultur, samhällsansvar samt den något vridna jag-handlar-det -allra-senaste-på marknaden-alltså-finns-jag-och-blir-en-lyckligare-människa-kulturen som professorn Micael Dahlen beskriver i sin bok ”Nextopia” (2011). Detta vet reklamföretagen, det är därför så lätt för dem att spela sina kort rätt.
Jag har en känsla av att många av oss tror att vi är medvetna och kompetenta konsumenter, men att vi lurar oss själva.
På ett omedvetet plan bär vi med oss en massa värderingar och förgivettaganden som kanske inte stämmer överens med den person vi önskar att vi är.
Precis som du skriver i ditt inlägg är det viktigt att föra diskussioner kring reklam och sammanhanget runt reklamen. Dessutom anser jag att det är viktigt att vi vuxna själva kritiskt granskar och gör ställningstaganden kring vad vi har för grund för våra åsikter.
För min egen del kan jag se olika tillfällen då jag insett att jag haft vissa värderingar som grundat sig på fördomar.