Vad förväntar du dig?

Det är mitten av november och jag tror att det räcker nu. Sedan i augusti har jag tillsammans med mina kollegor försökt skapa en väl fungerade och glad verksamhet där både barn och vuxna trivs. Nu känns det som jag orkar inte mer. Det finns lite som jag och andra ser på liknande sätt. Och visst gillar man olika saker, man är olika och bidrar med olika kunskaper, idéer m.m. Vi har dock ett gemensamt uppdrag och mål. Vad beror det på att en person tänker så annorlunda och oftast misslyckas få andra med sig om de inte blir tvingade av chefen?

Utbildning? Kanske. Jag känner att utbildningen har gett mig en stabil grund och trygghet att hantera vardagen i verksamheten, samt ”glasögon” genom vilka jag tittar på barnen och mitt uppdrag. När jag diskuterar olika frågor med kollegor från programmet, får jag bekräftelse att de ser och tolkar dilemman precis som jag. Att jobba med personer som har en annan utbildning eller till och med saknar den, gör allt mer komplicerat och kämpigt. Det finns få saker som är självklara, allt måste diskuteras och argumenteras (vilket i sin tur kan bidra till fler och bättre idéer). Till slut känner man sig ensam och på väg att ge upp.

Erfarenhet? Sedan jag flyttat till Sverige och börjat min äventyr med det svenska utbildningsystemet, har jag jobbat på 4 olika skolor. Både kommunala och fristående. Jag vet hur saker kan fungera, vad kan gå lite dåligt, vad barnen kan tycka om. Självklart kan jag inte ge ett rätt svar alltid men en bra uppfattning har jag iaf. Man skulle tro att detta är en bra sak. Inte, om man bemötes med ”så har vi jobbat, hittills har det fungerat, ingen ändring behövs”.

Personen? Men det är kanske så att jag själv är problemet, inte andra. Det är ju jag som förväntar mig att barnen tar ansvar, bidrar med egna idéer, får möjlighet att påverka och visa hur mycket de kan klara. Det är ju jag som vill bli utmanad och vill utmana sina kollegor att bli de pedagogerna som våra barn förtjännar. Jag kan inte bara kräva saker från andra och tro att de kommer bli glada. Hur tänker jag där?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s