VT16 vecka 6: The Psycho Potato-project

Psycho (1960) Directed by Alfred Hitchcock Shown: Janet Leigh (as Marion Crane)

• Välj en bild du blir inspirerad av. Det kan vara en moment utifrån en film, en tavla, ett omslag av en bok. Det är ok att använda sig av ett verk som någon du känner har skapat. Om några av er planerar att samarbeta är det också tillåtet, så länge ni presenterar olika verk. Med detta menar jag att: 3 personer får lov att jobba med en film, men ni välja 3 olika moment utifrån den; 2 personer får lov att jobba med en och samma verk så länge den individuella uppfattningen synliggörs.

• Analysera bilden. Försök att svåra på så många frågor som möjligt:

Hur är bilden uppbyggd?Vad ser du i bilden?
Människor, saker, miljöer?
Hur ser bakgrunden ut?
Vad finns i förgrunden?
Vilka delar av bilden uppfattar du som viktiga? Var fastnar blicken?
Hur är bilden tagen: färg, ljus, bildvinkel, komposition. Hur påverkar de tolkning av bilden enligt dig?
Vad gör bilden intressant?
Vilka känslor föder bilden och vad i bilden framkallar dessa?

Vad är det första intrycket du får av bilden?
Vad dominerar i bilden?
Vad berättar den?
Vilket syfte har bilden?
Vem är avsändare och vem är mottagare?
Vad tror du att den som har skapat bilden vill säga dig?
Vilka tankar och känslor väcker bilden?
Vad är det på bilden som får dig att tänka så?
Tycker du att bilden lyckas förmedla sitt budskap?

• Skapa ditt verk. Vi jobbar med parafras. Detta betyder att ditt verk borde påminna bilden du har valt. Ta ett kort. Det är även ok om du använder dig av andra tekniker. Du bestämmer själv hur mycket tid och arbete lägger du på ditt projekt.

Exempel på parafras: remake   Julianne   Booooooom även Almby

Exempel på verktyg online: Pixlr   Photoshop    Toolpic

Exempel på bildanalys: Gothic

• Redovisning. Du har tid tills på måndag den 22e februari (senast kl. 8:30) att skicka båda bilderna till mig. Hur redovisningen kommer att genomföras bestämmer vi tillsammans i början av lektionen.

Bra att göra:

• dokumentera ditt process med hjälp av anteckningar eller bilder
• prata med andra om dina idéer
• fråga mig om du är osäkert
• förberedda fler än en bild
• sitt bästa
• ha kul med uppgiften

Inte så bra att göra:

• presentera andras arbete som eget
• inte göra uppgiften
• vänta till sista stunden

Vinden vänder

Varje gång vinden börjar blåsa i Göteborg, tänker jag på drakar. Jag ser dock sällan barnen som leker med dem. Har sätt pojkar som vikar flygplan i olika storlekar men inte drakar. Dags att vända på denna tråkiga trenden.

A kite is an aircraft consisting of wings tethered to an anchor system. (Wikipedia)

Älskar ordet ”aircraft” i definitionen, låter så lockande.

Att bygga drakar ger oss möjlighet att jobba med teknik, naturvetenskap, skapande, motorik, matte, följa instruktioner (i olika språk), samarbeta, genomföra projekt… (har ni fler förslog, skriv i kommentaren).

En extra bra sak med drakar är att konstruktionen kan anpassas till barnets förutsättningar, lust nivå, verksamhetens möjligheter. Vi kan bygga små, enkla drakar som förskolebarn klarar att bygga utan hjälp eller med lite stöd. Det finns logom avancerade konstruktioner som inte tar lång tid (30-60 minuter) att göra färdig. För entusiaster finns det komplicerade konstruktioner som kräver mer tid (ca 90 minuter eller längre) och / eller samarbete med några kompisar. Något för alla.

Källor för DYI instruktioner (från de mest avancerade till de enklaste):

My best kite – from klassiska till 3D former

Red Ted Art – roligare former

Made by Joel

Skip to my Lou

Vill man bygga den mest klassiska kika på bild från Mr. Wonderful

Fler exempel med bl.a. Tetrahedral kite, hittar ni på min Pinterest board.

PS. Under instruktion till Tetrahedral står det så:

”Note to teachers … Our seventh grade class is given 6 class periods (about 3 hours) to complete a kite. Some kids will finish in an hour or so, other will barely finish. We do not walk them through it. They are given written directions and have to read through them. ”

Love it 🙂

 

Epilog

Jag börjar kursen med förväntningar och krav. Jag har i huvudet en lista på saker som jag tror att jag behöver kunna. Jag lär mig bäst genom praktiska övningar därför borde vi ha workshop och praktiska seminarium. Allt för att bli en duktig bildlärare.

Resan med kursen har blivit fylld med många reflektioner på egen hand. Så blev det bara. Jag vill mycket eller enligt min handledare säger: alldeles för mycket. Jag är ju sån. Därför är det så svårt i början. Det värkar som mina förväntningar är för höga och att jag inte kommer nå målen jag vill bedriva. I början är det en dålig sak efter en annan. Dessutom upptäcker jag att det finns några som inte delar det gemensamma målet att bli bildlärarna. Det gör ont. Jag känner mig besviken och utnyttjat. Jag når botten.

Från botten är det bara att köra rakt uppåt. Jag släpper och bara njuter av resan. Bryr mig inte länge om jag ställer för höga krav eller inte. Jag jobbar för mig själv. Å andra sidan börjar jag upptäcka diamanter i kol. De som verkligen vill och brinner för detta. Det känns bra att veta att de finns, framtidens fantastiska bildlärarna. Och jag har möjlighet att arbeta med dem just nu, lära oss tillsammans. Jag vaknar dock lite försent och missar många tillfälle där vi kan skapa nya erfarenheter samt möjligheter för att  utvecklas (Vygotskij, 2010).

Den surra läxan är ingen slöseri med tid i alla fall. Jag ser att det är viktig och att jag behöver verkligen ingå i ett arbetslag. Vi ska lära barnen reflektera, tänka kritiskt och samtala men detta måste vi kunna själva först (Emsheimer & Hansson, 2006). Det tanke  försäkrar jag dessutom i de moment där vi diskuterar kurslitteratur och olika uppdrag. och när jag vikarierar. Läser man lärarnas berättelse om sitt yrke vet man att den rätta vägen leden genom kollaboration (Moreau, 2013).

Någonstans mellan att släppa och ändå prestera hittar jag balans. Jag vågar lite nya saker (med bättre och sämre resultat) och lyckas avsluta gamla idéer som har sedan länge ruttnat i skåpet. Målar, trycker, ritar, klipper, slänger, hänger osv. Mina gamla vanor kommer tillbaka till livet. Kreativitet på ett löpande band. Jag använder nya teknik och material som vi testar tillsammans med lärarna men även låter mig själv upptäcka nya vattenytor. Ändå oscillerar allt runt barnen. Jag kan inte skapa vuxensaker eftersom seriösa värk får mig att tappa lusten. Däremot verkar det som jag lyckas rätt bra fånga barnens intresse och ändå vissa de att bildämne är mer en att bara teckna (Skoglund, 1990).

Det som är fortfarande suddig för mig är bedömning och mål. Skolverket (2011) går oss riktlinje men vi har mycket utrymme för egna tolkningar. Vi får frihet som kan kännas överväldigande för en färsk lärare. Vi får i kursen en överblick över både mål och bedömning samtidigt en grund för yrkesspråk. Språket. En integrerat del av vårt arbete med skapande barn (Löfstedt, 2004). Bildämnet är ett arena som välkomnar alla olika ämne. Det krävs bara att veta hur många ämne ska stanna i klassrummet under en lektion och vilka ska bara smyga förbi. Vi kan lika väl skapa en inspirerande miljön där barnen utvecklas som en kaos. Det är mycket ansvar vi ber som bildlärarna.

Jag har lärt mig mycket, både i praktik och teori genom att läsa, diskutera, testa, besöka, ifrågasätta och genomföra. Jag har utvecklat mina förmågor, även de som Skolverket (2001) kräver från våra elever. Resan har varit svårt, rolig, en besvikelse, en ögonöppnare. Allt för att bli en duktig bildlärare. Min idé av hur jag vill vara i min roll har förändrat. Jag är både säkrare och oroligare över hur det kommer att bli men challange accepted!

—–

Emsheimer, Peter; Hansson, Hasse & Koppfeldt, Thomas (2006). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur.

Löfstedt, Ulla (2004) Barns bildskapande: teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser. Jönköping: Jönköping Univ. Press.

Moreau, Helena (2013) Träna bildanalys – utvecklas i historia. Grundskoletidning 3/2013

Skoglund, Elisabeth (1990) Lusten att skapa. Stockholm: Berghs

Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

Vygotskij L.S. (2010) Fantasi och kreativitet i barndomen, Göteborg: Daidalos